Kan jag bara sluta gråta?!!!

images-2

Ni som vill läsa om den glada härliga jag och smink- och hår-tips kan hoppa över detta inlägg för nu kommer bara massa depp.

Jag hatar mitt liv ibland. Ja så där en vecka i månaden ibland två… jag kan prata logiskt med mig själv och säga att det är hormoner och att det inte är på riktigt men det hjälper liksom inte. Känslorna finns ju där. Denna månaden starka som attan. Kanske extra starka då det hänt vissa saker som gjort mig ledsen på riktigt.

Jag vet att jag har ett bra liv EGENTLIGEN!! Två friska underbara barn, massa fantastiska vänner, ett jobb som jag älskar och jag VET att det finns dom som har det mycket värre än jag och att jag borde ”rycka upp mig”. Fast just dessa dagarna så går inte det… allt blir nattsvart och jag bara gråter och gråter så fort jag är själv. När jag är med barnen el på jobb el med vänner då lyckas jag trycka undan det.

En annan sak jag är jävligt trött på att höra är ”hur kan du va singel du som är så fin,rolig, härlig osv” well det finns två svar på det: 1. Jag är egentligen sjukt ohärlig att vara ihop med 2. Jag vill inte ha någon bara för att, utan jag vill ha hela den romantiska filmen hur ett förhållande ska va och jag har inte träffat honom och kommer förmodligen aldrig göra det .

Jag är trött på killar och ibland även tjejer som säger att vi tjejer ska rycka upp oss och inte skylla på pms bara för att vi är surkäringar eller ”Vad har DU att vara ledsen för?? AAAAAAARGH Tror dom att jag vill må och vara så här?!!!! Tror dom att jag vill vara ledsen, arg, sakna livslust och energi???

Jag är också trött på att vara den glada, härliga, positiva, lojala, starka personen hela tiden. JAG ÄR INTE DET!!! Jag är också jätteliten, svag, ledsen, arg, kärlekskrank och trött… jättetrött.

Jag vill inte be om ursäkt för den här sidan av mig… Det är en del av mig… förhoppningsvis kommer jag träffa någon nån gång som kan acceptera den så som mina vänner gör. De älskar ju faktiskt mig trots min mörka sida… Det bästa vore kanske också om jag accepterar den själv och börjar älska mig själv lite mer… One day…

Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis kommer ett lite mer uppiggande och inspirerande blogginlägg!

65916-sad-tumblr-quotes-about-depression

images-1    images-2

Kram på er!

About the Author : Jessica Wahlgren

50 Comments

  1. Mervi Rokka 15 september, 2016 at 09:03 - Reply

    Hej Jessica,
    Har själv haft jätteproblem med PSM etc annat hormonbaserat under många år så kan tänka mig förstå dig. En sak som jag lärt mig under jobbiga tider är att det finns hjälp. Testat bl.a. antidepressiva mot PMS, men det fick mig känna mig ännu mer knäpp! För mig var en riktig ögonöppnare en endagskurs jag gick nyligen om hormoner. Vet att den kommer att hållas nästa gång den 22 oktober i Stockholm. Skickar en länk om kvinnan som håller i det ifall att du skulle vara intresserad. inga konstgjorda knep. Kram
    http://www.vitallyft.se/

  2. Jetset 14 september, 2016 at 21:27 - Reply

    Så ”härligt” med någon i din ålder (drygt 16 år yngre) som också visar på att det kan vara upp och ner även i 40-årsåldern.. Jag vill leva men kan inte sluta tänka på hur mycket jag hatar mig själv och den här jävla vardagen, hur man håller uppe en fasad hela tiden för att inte visa något utåt och är så där äckligt glad och trevlig för att jobbet kräver det men på insidan är det egentligen bara mörker. Lägga sig ned och fortsätta sova skulle vara ett skönt alternativ även om det givet inte löser något. Trodde att detta bara var en vilse-i-livet-grej pga min unga ålder men en av meningarna du skrev hade jag kunnat skriva, alltså kan det alltså fortsätta.. Attans..

  3. Martha 14 september, 2016 at 20:20 - Reply

    Tack för att du delar med dig och berättar om något som många lider av och även jag.
    Min hjälp mot pms:en har varit att äta minipiller exklutena som jag nu äter mot pmsen och inte mot oönskad graviditet.
    Upptäckte att pmsen försvann eller mildrades när jag efter mina två barn började äta pillerna som preventivmedel och har nu ätit dem i flera år men slutade när jag och barnens pappa gick skilda vägar.
    Som singel behövde jag inte tabletterna tänkte jag men blev sakta påmind om hur kraftig pms jag haft innan. Det var bara att börja äta dem igen och jag har absolut inga djupa dippar längre och det är så befriande. Jag kan vara den lugna och positiva person som jag känner är mitt JAG.
    Det finns ju olika piller och för mig passade inte p-piller men minipiller exkutena passar mig hormonmässigt och är räddaren i vardagen.
    Hoppas du får någon hjälp som passar dig.

  4. Helen 14 september, 2016 at 14:48 - Reply

    Hej jag sköt på mediciner pga av rädsla för biverkningar. Dumt! Idag äter jag antidep och mår toppen!!
    Läs gärna om HSP människan också. Uppfattad som stark och glad i alla lägen, men känner sig ofta väldigt skör. Mycket föll på plats för mig.
    Kram

  5. Ulli 14 september, 2016 at 11:54 - Reply

    Som sagt läs kaos i kvinnohjärnan. Bioidentiskt progesteron (utrogest) hjälpte mig när det var som värst. Hög dos B-vitaminer för hormonerna är viktigt. Finns bra ställen från USA man kan beställa såsom märket Solaray på Lucky vitamin, Swanson etc. När det gäller kosten finns en bra grupp på Fb som heter Candida cleanse där man tar bort allt socker, finns tips på recept. Om man inte tål antidepressiva medicin så har man oftast brist på B-vitamin. Lägg även till magnesium till kvällen formen taurate ska främja sömnen. Och framför allt inte stressa. Meditation o yoga varje dag. Även dra ner på mat som innehåller mkt histamin det triggar ångesten. Glöm ej C-vitamin .

  6. Anna 14 september, 2016 at 10:45 - Reply

    Så där ska du inte behöva ha det. Mitt råd är att du ber att få veta mer om medicinen spironolakton som egentligen är en svagt vätskedrivande och blodtryckssänkade medicin. Den har också varit en hjälp för just PMS konstigt nog. Jag tar den själv och skillnaden är som natt och dag. Stor kram!

  7. ida 11 september, 2016 at 23:14 - Reply

    Åh äntligen någon mer som har det som mig! Jag var så sjukt deppig förra veckan, ville byta jobb, kände mig totalt oduglig och orkeslös. Funderade på vad meningenrd livet var osv…allt var nattsvart! Det hela slutade med att jag anmälde mig till högskoleprovet och en förberedande kurs inför det..jag tänkte skita i allt å börja plugga och skaffa mig ett riktigt jobb. Sen kom mensen…jag så glad, mina svarta tankar blev plötsligt blev logiska. Mår mycket bättre idag men det är hemskt att hamna i dessa svarta hål och på kuppen få höra att man är NEGATIV! Jag vet att jag har ett bra liv och gjort väldigt mycket spännande och roliga saker men det hjälper inte vad än folk säger till en tyvärr.

  8. Anneli Belin 11 september, 2016 at 21:54 - Reply

    Hej Jessica! Sen jag började med hormonspiralen så slapp jag pms, mår så otroligt bra men kan hamna i deppiga perioder ändå! Allt är fel på mig, känner mig ful o hemsk o vill bara sova
    När jag träffade dig i MiNilla butiken så tänkte jag, Hjälp vad snygga o fräscha Jessica o Mia ser ut, varför kan inte jag känna mig så fräsch o glad
    Våra liv går upp o ner allt kan inte vara på topp
    Jag hoppas att du repar dig och mår bättre, jag brukar hå ut och gå eller springa för att rensa hjärnan! Du kanske har tagit en paus från yoga, löpningen varför inte börja igen?! Om jag inte minns fel så mådde du så bra med det
    Ta hand om dig
    Kram Anneli

  9. Matilda 11 september, 2016 at 09:49 - Reply

    Missförstå mig rätt, men jag uppskattar verkligen att du skriver det här – jag lider också av extrem pms!
    2-3 veckor i månaden så känner jag mig sjukligt deppig och extremt lättirriterad. Känner för att gråta och gräva ner mig. Det är en fruktansvärd känsla och de som inte lider av det förstår inte.
    Jag har fått en en låg antidepprisiv medicin att testa, men vill faktiskt inte prova då jag är rädd för biverkningarna. Jag hoppas att jag hittar något sätt som får mig att må bättre – och hoppas att även du gör det! Såhär ska man inte behöva må! Världens största kram till dig, & tack för att du delar med dig.

  10. Malin Lönnvald 11 september, 2016 at 01:34 - Reply

    Pms dagarna är verkligen hemska, man blir som en annan person utan att man vill eller kan styra över det. Jag läste Lisa Erikssons bok och har även läst mycket av Mia Lundin. Sedan en månad tillbaka har jag nu börjat med progesteronkräm och hoppas att det ska lindra besvären ✊. Något du provat? Var rädd om dig!

  11. Cissy 9 september, 2016 at 08:33 - Reply

    Känner igen mig totalt!
    Eller rättare sagt kände!
    På jobbet fungerade jag, bet ihop.
    Hemma var en ren katastrof, för alla närvarande!

    I korta drag:
    Jag käkade p-piller som fungerade bra, tills det att jag fick migrän och inte längre kunde äta dem.
    Läkarens rekommendation blev då att jag skulle käka antidepressiva 2v/månaden.
    Av det kände jag mig inte så intresserad innan jag provat allt annat.

    Idag är jag i stort sett symptomfri genom att utesluta socker och ”vitt” ifrån min kost.

    Kram

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:27 - Reply

      Jag förstår någonstans att det är min livsstil jag måste förändra men ändå gör jag inte det… Hur lyckades du utesluta socker… det finns ju i ALLT.

  12. Karin Nielsen 9 september, 2016 at 08:31 - Reply

    Hej,

    Jag förstår dig till fullo, det suger att må så dåligt. Lider själv av samma helvetes pms, eller rättare sagt led…
    Gick till läkare och äter låg dos antidepressiv medicin 2 veckor per månad och det blev mycket bättre för mig.
    Lycka till tänker på dig //Karin

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:25 - Reply

      Tack! Jag testade det men då mådde jag dåligt psykiskt hela tiden…

  13. Malin 8 september, 2016 at 23:49 - Reply

    Men du. Jessica Wahlgren.
    Jag. Fattar. Precis.
    Och ändå så fattar man inte.

    Du som….du vet….i andras ögon har så mycket. Och ja, även i dina egna ögon och med din logiska sida till hjälp. Så vet du – egentligen – att du har så mycket.
    Men vad spelar det för roll.
    Jag lider precis som du. Varendaste månad. Och mer just i de månaderna som någonting annat har spätt på det hela. Då finns det liksom mer att borra ner sig i.

    Önskar så att jag funnit receptet. Och kunde delge det.
    Men. Nej.

    Fast.
    Förstå mig rätt nu.
    När en person som du delar – så blir mitt liv aningens lättare. Inte för att ditt är dåligt. Utan för att jag utifrån kan se på dig med helt andra ögon än du själv.
    Vet du.
    Jag ser ingen skillnad. Snarare bara mer djup. Mer perspektiv. Mer färg på din palett.
    Och däri kan jag också tänka att andra kanske inte ser skillnaden på mig heller.
    När jag hatar mig själv stenhårt. Sådär hårt det bara går. De där dagarna. Den där veckan.
    Och där någonstans får jag aningens hopp.

    Du. Är densamma. För mig.
    Känner dig inte alls. Men känner med dig.

    Fuck pms.
    Men fuck perfect – even more.

    Och heja dig!
    Dra nåt gammalt över dig. Käka godis. Och bara skit i det du kan skita i.
    För vet du. Det går över. Den här gången också ❤️

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 07:38 - Reply

      T A C K! Jag förstår precis vad du menar och ja nu blir det choklad och netflix hihi

  14. Elsa 8 september, 2016 at 21:41 - Reply

    Tack Jessica för att skriver detta! Är inne i en sån period just nu allt är blä och den har svarta mörka känslan av tomhet som kommer och man vill inte gå upp ur sängen på flera dagar :-/ efter att jag läser allas kommentarer här så ser man att man inte är ensam att må så här & vilka olika tips som finns att göra 🙂 TACK ♡

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 08:34 - Reply

      ❤️

  15. Malin 8 september, 2016 at 21:09 - Reply

    Åh, känner igen mig så starkt! Jag skrämmer iväg mina nära och kära när PMS är som värst.. Tom min dotter blir rädd för mig
    Usch, det är verkligen fruktansvärt , och inget nån kan förstå om man inte upplevt det!
    Har du prövat att behandla det? Jag har tänkt det så många ggr, men så blir det liksom aldrig av… Men nu blev jag ”peppad” av ditt inlägg , man ska fan inte behöva må såhär ! Världens största kram till dig!! ❤️

  16. Sofie 8 september, 2016 at 20:52 - Reply

    Kram ❤

  17. Maria 8 september, 2016 at 20:25 - Reply

    Fina Jessica….har inte samma problem som du men andra såsom stor tonårsproblematik o otrohet….det är så jobbigt att vara i det som gör ont och är så ledsamt…det blir tungt och man ser inte någon utväg….det är väl det som är livet men så oerhört jobbigt när man är i det….kram o ta hand om dej!!!

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 08:37 - Reply

      stor kram till dig ❤️

  18. Annika 8 september, 2016 at 19:09 - Reply

    Vill bara krama om dej!

  19. Ulrika 8 september, 2016 at 18:25 - Reply

    Låter som klassisk PMS. Jag är barnmorska och träffar många som mår precis som du. Det typiska är att man mår bra resten av månaden ( till skillnad från depression ). Kontakta en gynekolog, det finns hjälp att få. Man ska inte acceptera att må så här!

  20. Linn 8 september, 2016 at 15:37 - Reply

    Klart pms kan va tufft men jag tror inte det är hela orsaken. Men det får dig kanske över ”kanten”, i trötthet. Har haft det precis likadant efter 30+. Blev fruktansvärt arg över kommentarer som antydde att deppet och den fruktansvärda ledsenheten skulle bli bättre bara jag träffade kärleken!! Så funkar det ju knappast. Jag sökte hjälp till slut. I panik då jag till slut blev rädd för allt det svarta som bara kom och gick. Jag tog först hjälp av kbt-terapeut för att få hjälp att hantera det. Sen lotsades jag vidare till psykolog. Nu mår jag så jäkla normalt och njuter av det. Krävdes dock rätt medicin. Medicinen känner jag inte av alls. Jag mår bara så jävla gott och jag är så jävla värd det efter alla år! Du förstår nog vad mitt råd till dig är… oavsett om det är nåt för dig så har du knappast nåt att förlora? kram!!

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:30 - Reply

      Tack för ditt råd… Jag går regelbundet och pratar… Det hjälper i det stora hela men inte mot de svarta hålen tyvärr 🙁 men kanske skulle prova nån ny medicin… har testat två olika… Kram!

  21. Åsa 8 september, 2016 at 15:14 - Reply

    Jag är expert på att ha en fasad uppe hela tiden. Jobbar på ett kundcenter med telefon som arbetsredskap. Jag är svart och trasslig inuti. Tankarna far runt som korpar i huvet och jag har ingen ro. Men jag är glad och trevlig på jobbet. Skojar och skrattar medans jag helst vill hoppa från nån bro eller bara skrika låt mig vara. Det tar SÅ mycket energi för att hålla fasaden uppe. Att orka vara ”normal”. Så jag känner igen mig i detta men jag har det inte en till två veckor i månaden. Jag har det varje dag. Utmattnings symptom delux. Men jag gör som du, biter ihop och goes with the flow. Hoppas du kan kliva ur spiralen. Det vore nice. Och det är du värd. Kram

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:37 - Reply

      Jag svarade dig men vet inte varför kommentaren försvann så jag testar en gång till. Du måste ju gå och prata med någon och få hjälp kära du innan du brakar ihop fullständigt. Ta hand om dig och hör gärna av dig och berätta hur det går… Tänker på dig och skickar massa styrkekramar. Hoppas du mår bättre snart för det är DU värd!! Kram

  22. Anna-Lena Jareman 8 september, 2016 at 13:23 - Reply

    Fina Jessica, jag förstår precis vad du går igenom. Jag är i en sån period själv….tror inte på min egen förmåga i alla lägen, tyvärr!! Men min fina chef sa så fint till mig häromdagen att- vi är bara människor och vi är starka på olika sätt. Hälsan är det allra viktigast vi har och i och med det så betyder det inte att vi måste tvinga oss att hela tiden må bra. Tänk om livet hela tiden var på topp, det vore konstigt. Vi alla har nog våra toppar o dalar det är nog själva LIVET!!! Uppskattar enormt att du även skriver om livets jobbiga, här kommer en BAMSEKRAM❤️ från mig// Anna-Lena ❤️

  23. Helena 8 september, 2016 at 13:16 - Reply

    Känner igen mig i allt du skriver. Men det finns hjälp. Läs ”kaos i kvinnohjärnan” och kontakta Mia Lundin. Värt varenda krona, jag fick ett nytt liv sen jag kom i kontakt med henne. <3

  24. Johanna 8 september, 2016 at 13:09 - Reply

    Känner med dig. Och känner igen mig i det du skriver. Man kan nästan inte själv fatta att man är samma person, då det slår om mellan vitt och svart. Vet inte om du läst om något som kallas hsp. Eller starkskör. Googla om du är intresserad. Stor kram♡

  25. Susanne 8 september, 2016 at 13:02 - Reply

    Fina du vad jag känner igen mig i det du skriver, det var som att orden kommit från mig! Men någonstans där ute finns han som du har väntat på hela ditt liv, om man bara är och finns dyker han upp när man minst anar, så försöker jag tänka när det är som mörkast!
    Kram till dig och kom ihåg att du inte är ensam!

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:46 - Reply

      Tack gulliga du tror dock inte en man är lösningen 😉 även om det vore trevligt haha Kram till dig!

  26. Lotta 8 september, 2016 at 12:50 - Reply

    Faller ner precis som du i mörker, får alltid höra av min vän att det är så konstigt ”ditt liv är ju perfekt”. Som du själv skriver, det har inte med saken. Tänk på att vi fler som känner samma sak, hoppas att det kan underlätta när rullgardinen åker ner. Kram

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:39 - Reply

      Visst är det konstigt att vi är så många som känner så här… Stor kram till dig!

  27. Rosita 8 september, 2016 at 12:23 - Reply

    Jag har inga hormorner eller nåt ,,,känner mig alltid deppig ,utan att veta vad jag deppar för,,,tårar kan bara komma ,,,så det inlägg ,,känner med dej ❤️❤️

  28. Rebecka 8 september, 2016 at 11:57 - Reply

    Jag har det precis som du! Jättejobbiga hormoner varje månad, både runt mens och ägglossning. Det är jättetufft och de känslorna är såå starka och fullständigt tar över en ibland. Stor kram till dig och till mig och alla vi som mår dåligt över något som vi inte alls kan styra över!

  29. Malin 8 september, 2016 at 11:53 - Reply

    Vet exakt vad du menar…jag har världens bästa liv men då och då så trillar jag ner i totalt mörker och det känns som jag aldrig kommer ta mig upp igen. Inte varje månad lika starkt men det kommer och jag vet o känner det men det blir ändå som en överraskning varje gång. Med åren så har man lärt sig att det går över, det är den enda trösten när man känner att man trillar.
    Varm Kram till dig och hoppas att morgondagen blir ljusare <3

  30. Anna 8 september, 2016 at 11:38 - Reply

    Starkt av dig att skriva detta. Har aldrig träffat dig irl men blev ledsen och berörd av det du skrivit, kanske för att man bara ser alla bilder där allt ser fantastiskt och härligt ut hela tiden. Skönt att du har så mycket fina vänner omkring dig som jag hoppas ”tar hand om dig” och finns där även de dagar du inte är på topp. Kram

    • Jessica Wahlgren 9 september, 2016 at 18:47 - Reply

      Tack snälla. Jag inser att det är många med mig som mår som jag… Kram

Kommentera