Neverending tankar – here we go again!

Hej alla underbara människor där ute! Jag känner att jag måste skriva av mig…

Vissa perioder tänker jag alldeles för mycket. Just nu är en sån period.

Jag har alltid haft en förkärlek till melankoli och att grotta ner mig i jobbiga sorgliga tankar. Ibland är det martyren i mig som gillar att sätta på den lilla offerkoftan och tycka lite synd om mig själv men ibland tror jag att det är mitt sätt att tackla jobbiga saker och överleva. Gråta ut… Bra eller dåligt?? Oavsett så vet jag inget annat sätt…

Jag kan utsätta mig själv för situationer som jag vet att jag kommer bli ledsen för och sen spendera nätter och slå på mig själv för att jag utsatt mig för det. Hur knäppt?

När det gäller killar så släpper jag inte in någon som verkar genuint intresserad, som bara vill ge utan att kräva nåt tillbaka… (ja, det e sant det har hänt) utan jag tänker att jag vill nog ha den där killen som absolut inte är det minsta intresserad av mig… det verkar safe… dumt att släppa in nån som jag kan riskera att bli kär i och sen förlora… och mina barn ska ju inte behöva… osv osv… nä jag intresserar mig på avstånd. Helst ska han vara helt omedveten om att jag ens är intresserad för det kan ju bli pinsamt… Hur knäppt?

Jag behöver egentid men så fort jag får det ligger jag och tänker på vilken tråkig och ointressant människa jag är (inte sant) och vilken dålig mamma jag är. (Jag vet att jag är en bra mamma) Men för mycket tid får mig bara att tänka negativt) Så konstigt!

Trots att jag har världens bästa och roligaste vänner känner jag mig ibland, som jag sagt tidigare, ensammast i världen. Jag har ett jobb som jag älskar och jag vet att jag är bra men ändå kan jag känna mig sämst… Varför är det så? Är det någon som känner igen sig?

Jag är en väldigt glad person. Skrattar väldigt ofta… och högt… för högt enligt vissa och självklart kan man inte vara glad jämt men jag blir så trött på mig själv när min hjärna går i spinn och jag bara blir deppig och destruktiv.

En killkompis sa till mig en gång att det är så ”osexigt” med osäkra tjejer och det värsta som finns är om man är ”needy” och man ska inte vara svag och man ska älska sin kropp men absolut inte vara för tjock.

Jag tycker om mig själv. Jag är rolig men ibland tråkig, glad men ibland sur, vacker men ibland ful, självsäker men ibland jätteosäker, stark men ibland svag, självständig men ibland needy, nöjd med min kropp men ibland äcklad av den. Ja allt det där är jag… Är jag osexig då??? Eller är jag bara helt normal?!!

Tack för att jag fick dela med mig av mina tankar!

Kram J

IMG_3848

Tre dagar kvar tills jag står just här och kan älta ytterligare lite… 😉

About the Author : Jessica Wahlgren

15 Comments

  1. Ida-Maria 14 januari, 2017 at 07:33 - Reply

    Bästa Jessica! Jag känner igen mig i varje ord du skriver (ja jag skattar till och med också för högt ibland)

    Ta hand om dig. Alltid!

    Stor KRAM

  2. P 10 januari, 2017 at 20:15 - Reply

    Vad händer? Ska du sluta blogga eller?

  3. Johanna 4 januari, 2017 at 16:34 - Reply

    Tack för att du så ärligt och sårbart delar din tankar, betyder så mycket ska du veta! Tack igen och kramar!

  4. Cecilia 1 januari, 2017 at 12:15 - Reply

    Om du äter P-piller, eller använder ngn annan form av hormoner (p-stav, spruta el annat) testa att sluta. Hormoner är bedrövligt för endel, jag tål de inte ! Det tar ngn månad efter att man slutat att få ur giftet men sen märks så stor skillnad på psyket.

  5. P 31 december, 2016 at 17:45 - Reply

    Gott Nytt År snygging! 2017 hittar du din drömman, promise.

  6. Susanne 29 december, 2016 at 23:11 - Reply

    Du är absolut inte ensam Jessica!! Vi är många som har det som du men man känner sig ensammast i världen om detSå bra att du delar med dig av hur du känner!
    Varma kramar Susanne

  7. Malin 29 december, 2016 at 18:21 - Reply

    Jag känner igen mig i allt du skriver. Skönt att höra att jag inte är ensam. Kram!

  8. Sassa 28 december, 2016 at 21:53 - Reply

    Starkt och fint av dig att berätta hur du känner. Låter som du behöver lite depp ibland för att sedan vända och få pepp 🙂 bra att du ventilerar och tillåter dig att vara ledsen då uppskattar man sedan desto mer när man är glad. Skickar massa go ny energi och pepp till dig och bara så du vet så finns det massa nya möjligheter 2017. Önskar dig allt gott!! Stor varm kram

  9. Jenny 28 december, 2016 at 20:57 - Reply

    Det låter som om du beskriver mig när jag är nere. Har en tendens att hela tiden ifrågasätta mig själv och min förmåga, att för mig själv älta allt och tycka att jag uttryckt mig dumt. Backar gärna i större sällskap, lyssnar hellre än jag pratar för vem kan vara intresserad av vad jag har att berätta…? Jag VET egentligen att jag duger, men ändå detta beteende… Fast jag är på väg att komma ur min svacka, som för övrigt varat några år. Bra! Ibland tänker jag på det som utveckling, att ta två steg bak och ett steg fram för att sen landa i något nytt. Kan det vara en liten kris, det sägs att de kommer med några års mellanrum. Hur som helst, tack för att du är ärlig, och fortsätt kämpa mot dina hjärnspöken. Det går att vända, jag vet! Kram!

  10. Camilla Moufid 28 december, 2016 at 10:00 - Reply

    Först vill jag säga att du är så himla modig som delar med dig av att känna dig sårbar och osäker ibland. Där kan vi nog alla känna igen oss, it sucks! För det andra så lärde jag mig hos en coach att ibland ställa frågan ”Är det där sant?” när man hade negativa tankar, det var så himla bra att stanna upp och ifrågasätta allt skit som snurrar runt i huvudet ibland. Tänkt på det! Du förtjänar att må bra! Bjuder på världens bästa citat jag hittade för länge sedan, hoppas det piggar upp – ”Before you diagnose yourself with depression or low self-esteem, first make sure that you are not, in fact, just surronded by assholes.”

    Och sist men inte minst, beundrar ditt arbete och tycker det är jätteroligt att läsa din blogg! Kram!

  11. lillstinal 27 december, 2016 at 17:20 - Reply

    Fint att du delar med dig! Så lätt att tro att alla andra är så lyckliga fast det finns saker som döljer sig bakom ytan. Jobbar varje dag med att utmana mig själv och inte agera på min känsla av att fly är det bästa. Alla är värda att vara trygga i att vara älskade!

  12. Åsa Hellberg 27 december, 2016 at 09:40 - Reply

    Jag tycker att killens kommentar är bedrövlig. Hoppas ingen vill vara ihop med honom! 🙂

  13. sara 27 december, 2016 at 08:23 - Reply

    Du låter som en människa och det är bara att ta av hatten och säga RESPEKT för att du är så modig och öppen! Tror att det hjälper många att läsa sånt här. Kärlek och kramar!

  14. P 27 december, 2016 at 00:59 - Reply

    Låter som en helt vanlig människa, en aning bipolär kanske, men vem är inte det…eller nåt annat. Ingen är perfekt helt enkelt. Men det där att inte släppa in nån som verkar genuint intresserad verkar bara fegt och dumt, om du nu inte vill va singel resten av ditt liv. Nåt att jobba på, vem vet, den rätte kanske dyker upp.

    • Jessica Wahlgren 27 december, 2016 at 07:17 - Reply

      Haha jag vet 🙂 I’m working on it

Kommentera